Tomhet

Tomt, tyst och dystert. Så känns det när mamma inte är hemma. För stunden är det bara jag och tre hundar här, i det stora huset. Jag kan inte riktigt förhindra att en och annan tår rullar ner för kinden, eftersom att jag vet att i skrivande stund så ligger mamma på uppvakning efter en höftleds operation. Jag vet att det inte är någon stor grej, och att sådana operationer görs dagligen, och på mycket äldre människor. Men ändå så kan man inte låta bli att känna sig ängslig, när man vet att det är ens älskade mamma som ligger där och har ont. Jag tänker på hur jag någonsin skulle klara mig om inte min mamma fanns här för mig..